Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en landsortspublicists minnen af C. G. Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för ens för ett ögonblick afstå från sin sjelftagna
rättighet att säga både aristokrater och det 8. k. “folket*‘
de mest hårresande sanningar. Att Valoy var den
underligaste tidningsman som någonsin gått i ett par skor
torde alltså icke kunna betviflas. Det är ock på grund
häraf jag kommit på den tanken att skrifva hans minnes
-runa aom publicist och tidningsutgifvare.
Såsom namnet låter förmoda hade Charles Valoy
franskt blod i ådrorna. Det kom ifrån fädernesidan.
Fadern hade varit en distingerad fransk kavalleriofficer,
hvilken stupat i slaget vid Balaclava. Men ej nog
härmed; Charles hade äfven Frankrike att tacka för hela
sin uppfostran. Modern hade nämligen efter mannens
död fortfarit att bebo Paris, emedan hon saknade mod
att, tvärtemot sina franska slägtingars bestämda råd och
Önskan, återvända till det aldrig glömda gamla Sverige.
Hennes sjukliga trängtan dit “der allt var billigare och
bättre“, tilltog dock med hvarje år, och slutligen
förklarade en vacker dag fru Valoy och Charles för de
indignerade slägtingarne att de redan hade packat för
flyttning till Sverige. Hvarken föreställningar, böner
eller hotelser hjelpte. Ja, när man slutligen
skoningslöst sade att fru Valoys helsa med visshet ej skulle tåla
en dylik klimatförändring, svarade hon hallstarrigt att
hon skulle dö lyckligare bland talltrastar och syrendoft
en ljus och blid sommarnatt i Stockholms skärgård och
dö lugnare, när hon visste Charles bland sina
varm-hjertade och trofasta landsmän i norden.
Och så reste de från Paris just när denna stad
utvecklar sitt mest öfverdådiga vårlif och möttes i Malmö
af snöglopp och rå, kall nordan vind. Längre än till
Lådköping hunno de ej. Der nedlades fru Valoy i
lunginflammation, och efter en vecka stod Charles ensam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
