Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en landsortspublicists minnen af C. G. Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mottagningsrummet, hvarest de i ett tillstånd af fullkomlig
hopplöshet inväntade händelsernas vidare utveckling.
Denna tycktes till en början taga en för
“Alle-handa“ ödesdiger vändning. Brandchefen for väldeliga
fram. Man såg honom, fortfarande åtföljd af den trogne
Landén, rusa bort till en jurist som gjort sig känd för
att besörja ekonomiska afrättningar med en underbar
snabbhet och ackuratess; man såg honom äfven göra
besök på banken, på tryckeriet, samt hos diverse godt
folk, hvilka haft den förmånen att förse Valoy med
hvad till detta lifvets nödtorft hörer. Detta bådade intet
godt, synnerligast som offret för Valoys spetsiga penna
öfverallt och för hvem som ville höra på förkunnade,
att det nu vore slut med “Allehanda“.
Ett sådant frispektakel hade Lådköping ännu aldrig
upplefvat. Grupper bildades, bodinnehafvame trädde ut
på gatan, skolungdomen sprang gata upp och gata ner
efter den som frispektaklet anordnat, och snart hette det
i norr och söder, öster och vester: “Allehanda är dödu.
Men “Allehanda“ var ej död och dog icke heller.
Mest bidrog väl härtill att Valoy före sin afresa klarerat
sina afiarer både med tryckeriet och banken; dock måste
derjemte konstateras att det allmänna löjet började bilda
ett slags sköldborg omkring den förföljda tidningen och
dess redaktör. Man började skratta, och det var icke
åt Allehandamannen man skrattade. Att Valoy var en
olidlig spyfluga som icke respekterade något, samt att
hela staden stode i stor tacksamhetsskuld till brandchefen
derom voro alla öfverens, men att det var för att försona
hvad han brutit mot “H:s Maj:ts nådiga häst“ som den
näsvise krönikeskrifvaren nu skulle afrättas, ville ej
riktigt gå in i det allmänna rättsmedvetandet.
Tack vare den vänfaste provisorn hann budskapet
om denna lyckobådande förändring i krigslägret snart
Svea, 1886. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
