Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omaka. Berättelse af Amanda Kerfstedt. Med 2:ne teckningar af Ottilia Adelborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åt mig än åt Jonas. Jag var hos er dagligen på den
tiden “ Assessorn suckade.
“Men jag vill minnas att det står något i
vigsel-formuläret“ — — sade en kylig röst bakom slöjan.
“Det är just derför jag nämde det,“ sade han, “på
det du icke skulle hafva några skrupler. Detta är ett
exceptionelt fall, som vi måste betrakta och döma på
ett särskildt sätt.“
Det var harm i hennes ton när hon svarade. “Jag
tycker inte om exceptionella fall."
“Du har alldeles rätt, Agnes,“ sade han mildt. “Men
då de stå ansigte mot ansigte med oss, kan det inträffa
att vi måste böja oss under dem.“
Han nändes icke nämna något om sjukdom och
död, hon hade haft så nog deraf. Det var ju tillräckligt
att han visste att fångenskapens tid icke skulle bli lång.
De sade icke mer. De gingo tysta arm i arm.
Han följde henne icke in. “Vill du tänka på hvad jag
sagt till i morgon, i fullkomlig frihet,“ sade han.
“Ja,“ sade hon. Han såg icke hur tårarne
samlades under hennes långa ögonhår, men rösten hade en
vek halflt snyftande ton, när hon sade: “god natt farb–
och tack.“
Detta lilla ofullbordade farbror — det var det han
hoppades på under natten och den förhoppningen bedrog
honom icke. Han fick utföra sina vänliga afsigter, ty
inom två månader voro de gifta.
Den unga frun gick fram och tillbaka nedanför
trappuppgången till badhuset. Hon väntade på sin man,
som var inne och tog en dusch. Hon var enkelt klädd,
men hennes skönhet var påfallande, af det mörkt bleka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
