Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omaka. Berättelse af Amanda Kerfstedt. Med 2:ne teckningar af Ottilia Adelborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Jag vet inte," sade hon villrådig. “Tack emellertid
doktor. Ni är så god. Yill ni ha en ros till ert
knapphål." Hon sökte lossa en ros ur buketten, som hon bar
vid sitt skärp.
"Skada icke er vackra bukett," sade doktorn. "Jag
tackar er, men jag är ingen blomstervän."
"Det ligger en motsägelse i det der, men som ni
vill," sade hon en smula stött. Det gick dock genast
öfver och hon log på nytt emot honom. I detsamma
såg hon upp, hennes man stod i fönstret och betraktade
gruppen. "Kommer du nu," ropade hon upp emot honom.
"Här är en öfverläggning."
Assessorn dröjde några minuter. Det var ju som
det skulle vara, der var ju hennes rätta sfér, det var
bara att det gick så långsamt att dö. Hon hade nästan
tvingat honom till badresan; han förstod att hon behöfde
omväxling, och hvarför skulle han neka henne det, när
han aldrig nekade henne någonting. Men han var inte
mer än menniska. Det hade funnits stunder, då han
tyckt sig märka att hon betraktade honom med oro.
Hade hon gissat hans afsigt? Längtade äfven hon efter
friheten? Han hade gjort öfvermenskliga ansträngningar
för att behålla den rätta faderligheten. Det gjorde
honom nästan ondt att hon skulle fösta sig vid honom
ens såsom dotter — då skulle det ju ändå bli en smärta
och från smärtan ville han framför allt förskona henne.
Men här blef honom kampen nästan outhärdlig, att lida
denna dagliga tortyr var mer än han kunde uthärda.
Emellertid kom han ned för trappan och omringades
genast af de unga herrarne.
"Utförden i eftermiddag, herr assessor, den får ni
verkligen inte försumma. Yi skola alla bjuda till att
göra den angenäm för er." Ja, det visste han nog. De
hade bjudit till med den saken hela tiden.
Svea, 1886 . 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
