- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1886 /
135

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omaka. Berättelse af Amanda Kerfstedt. Med 2:ne teckningar af Ottilia Adelborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Skall ni inte bryta det,“ sade fröken Augusta.
“Vi äro intresserade, förstår ni — vi kände dem ju?“
Men doktorn hade redan stoppat brefvet i sin
bröstficka. “Senare,“ sade han.

“Än de andra brefven då? Ni har en hel hop.
Ni glömmer dem.“

Men doktorn hörde henne icke. Han gick hastigt
derifrån och hem till sig.

Väl inkommen drog han upp brefvet, lade det på
bordet och kastade sig ned i gungstol en. “Det måtte
vara kyligt,u mumlade han, “det käns som om jag fått
frossan.44 Han lutade sig fram och såg på termometern,
den visade 24 grader. Fönstret stod öppet och varma
solstrålar trängde in lekande och dansande på
skrif-bordet eftersom löfven flägtade utanför. På den gröna
planen framför huset såg han sin hushållerska gå och
plocka ihop rena kläder, som hon hade på tork, ännu
längre ned suto grupper af badgäster och gassade sig i
solbaddet. Men fastän taflan framför honom var så frisk
och liflig, såg han bara envist en landsväg, en gigg, en
äldre man, som öppnade läpparne flere gånger och som
slutligen sade: “Om jag egde något dyrbart att anförtro
er, skulle jag inte tveka.“

“Det är åtminstone en tillfredsställelse att i detta
stycke ha ett rent samvete,“ sade doktorn för sig sjelf,
derefter suckade han djupt och bröt brefvet.

Hvad var det han läste? Läste och läste om igen,
till dess tårarne började droppa på det stela kortet. —
Min ömt älskade hustru — Agnes Elisabeth — och min
späda dotter Agnes Maria — — —

Hur länge doktorn satt och stirrade på dessa ord
visste han aldrig. — Men slutligen vaknade han till
medvetande af att man talade högt utanför fönstret.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1886/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free