Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från årets konstverld. Ett och annat af Karl Warburg. Med afbildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en fager ynglings harpospel. Om de sedan heta
“David-och Saul“ är ett intresse, som ligger utanför taflan
såsom tafla.
Att konstverket i koloristiskt afseende hedrar sin
mästare, och att det vittnar om djupgående
konstarkeologiska studier — det har allmänt erkänts; äfven brister
ha framhållits, t. ex. i afseende på att taflan något
saknar “luft och rum“, att hudfargtonen var något gul
och skuggorna väl kärfva — men dessa invändningar
ha förbleknat vid den verkliga beundran som Sveriges
konstälskande allmänhet känt vid detta konstverk.
Om de herrar, hvilka för Högskolefondens lotteri
beställt tio målningar hos nio utställare, sålunda
hafva haft den glädjen att ha framkallat årets mest
betydande svenska konstverk, så kan det i allmänhet
icke sägas att beställningsemottagarne lemnat arbeten,
som motsvara det aldra bästa af hvad man förut sett
från deras händer; en och annan enstaka tafla tyckes
t. o. m. vara lemnad för att konstnären nu en gång
skulle “effektuera beställningen", och de nio “beställarne,“
hafva näppeligen blifvit så belönade, som deras vackra,
och i vårt land ensamtstående initiativ förtjenat.
Dermed icke sagdt, att ej utställningen företedde
goda saker. Dansken Kröyers mästerliga tafla från
Skagen var t. ex. en äkta naturbild, liksom skuren ut
ur verkligheten, och den tillhör det aldra bästa af nutida
nordisk konst; Hellqvists “Disputation mellan Peder
Galle och Olaus Petri“ (afbildad i 1884 års Svea) är ett
gediget prof på konstnärens förmåga af allvarlig
historiemålning äfven om just ur historisk synpunkt ett par
invändningar kunna göras; von Rosens “Den förlorade
sonen" i medeltidsdrägt eger onekligen en poetiskt
målerisk stämning af dyster sorg, samvetsagg, kvalfylda
minnen, smärtsamt och dock kärt återseende, men har i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
