Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur ett bref till Sveas utgifvare af Carl Larsson, med en afbildning af Carl Larssons tafla Lilla Suzanne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trettio kattor!). Kalle N. och Carin A. sutto tysta och
plirade grubblande på hvarann under vinspaljeren, oroligt
väntande få helsa den nya medlemmen hvarmed min
hustru skulle förstärka vår koloni. De tyckte just att
Ulf var ett så bra namn. Då få de se en underlig syn:
med en unge i munnen klättrar den skygga Courr-Courr
(den tiden var hon dock namnlös) uppför en lodrät ränna,
öfver ett tak och genom ett öppnadt fönster in i min
atelier; så samma manöver upprepad sex gånger, d. v. s.
ungarnes antal. Just då sade gumman från Bourrou:
“me fille!u Hustru min och jag gräto och skrattade om
hvartannat. Leben, und leben lassen! Det var klart:
alla sju ungarne fingo lefva. Lyckliga och stolta lågo
de båda mammorna i hvar sitt hörn och utbytte moderliga
ögonkast.
Så blef Courr-Courr vår och Suzanne’s hängifne,
spinnande och hemtreflige vän.
Det var den sidan om taflan.
Den andra är mera “stilleben": dockorna.
Den ena heter “Kaspers gumma“ och är således
ypperlig “pangdang“ till monsieur de Guignol.
Den andra heter Brita, klädd som Rättvikskulla,
och tj enande att lifva och nära den “nationella andan“
hos min franskfödda dotter.
(Så i samma väfva en lång parenthes med afseende
på den japanska dockan, farbror återfinner på sjelfva
taflan. Denna docka har uqgefår samma mission som
Brita; ty såsom artist är Japan mitt fosterland.
Japanerna äro f. n. jordens enda verkliga artister. Hos oss
europeer är konsten något uppskrufvadt, ansträngdt och
snobbigt; — hos dem är konstsinnet allmänt och ger en
smakfull snitt åt allt hvad de göra, äfven det
obetydligaste. De äro i vår tid hvad grekerna voro på sin.
Men japanernas konst, ehuru den förefaller oss bizarr,
Svea, 1886. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
