Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvenne hjertan. Novell af C. J. Bergman, med 2:ne teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Var det hos honom aningen, var det hoppet 0111
bönhörelse?
De båda qvinnorna knäföllo vid sängen. Modern
lutade sin panna mot den afsomnades hand och hviskade
öfver honom en bön om en salig död och om ett evigt lif.
7.
Såsom säkerhet for en del af sonens skulder hade
modern villigt erbjudit och lemnat inteckning i sitt hus,
och den vänlige fordringsägaren hade lofvat, att hon
med sin dotter skulle tills vidare få bo der mot en
mycket billig hyra.
Emellertid försökte de att arbeta, bittida och sent,
såsom förut; men arbetet, sorgen och många försakelser
bröto snart deras krafter. Båda gingo de inom kort
hädan.
Det var tvenne hjertan goda som guld, hvilka
ned-myllades i kyrkogårdens fattigqvartér.
Och dock voro de så rika — rika på oegennyttig
kärlek, på ödmjukt tålamod, på orubblig förtröstan och
oskrymtad gudsfruktan.
Det är rikedomar, öfver hvilka grafvens mull icke
eger någon makt. Och den, som eger dem, tager dem
med sig vid flyttningen till det nya hemmet.
Det lilla Feldermanska huset är längesedan
ned-rifvet och ett större är der uppfördt. Också de gamla
fönsterluckorna med sina i mörkret lordom lysande
hjertan synas ej mera till.
C. J. Bergman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
