Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två dikter af Karl A. Tavaststjerna - 2. En promenad i vagn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad tjena de till de gamla rön
att vandrande skaror beundra,
att man af de vackraste är i kön,
och att Boulognerskogen är grön
och vagnarna många hundra ... ?
Hvad tjenar väninnan vid sidan till,
hon har ju ett ord ej att säga
hur gerna hon än försöket vill.
— Kantänka om lärkan slår sin drill,
det är ju hvad lärkorna pläga!
Ty när man har fått en liten biljett
med några de lumpnaste rader,
som hjertats förtrollning ha brutit i ett
och skymfat en kärlek, som tjusat och lett,
— då hjelpa ej vagnpromenader.
Hon faller i tankar och vaknar igen, •
— hur var det nu åter det lydde?
Jo: “var nu förnuftig min lilla vän
så ställer sig framtiden ypperligt än!“
Och värst utaf allt, — han flydde.
Han flydde igår när hon mest var stolt
att visa ett qvinnohjerta.
Då slår det inom henne till revolt:
nej, — se då på kusken, så’n usel hål t!
Gif hit, jag vill hästarna snärta!
I stormande traf längs en genallé
går färden tillbaka till staden,
och skarorna vända sig om att se
hur damerna köra ett spann, och le
när farten har blottat vaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
