Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En matgumma. Minnen från skånska slättbygden af Henrik Wranér. Med 2:ne silhouetter af Ernst Ljungh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sig.’ Och jag hade inte hjerta i mig att säga nej;
men från den stunden blef han sämre och sämre, och
så tog vår Herre honom. Jaa!! Står der inte, att
Berren har räknat alla våra dagar? Jo, men står der så!
Men likväl så sade doktorn sedan, att det var ålabitens
skull. Det skulle ju vara rent rysligt, om jag hade
tagit lifvet af Jeppa, jag, som bara gaf efter af kärlek
till honom och aldrig kunde se honpm längta efter något,
helst om han tog mig om halsen och sa: ’mitt lilla
knyte!’ Hvad tror han?“
“Ja, jag är ju inte hemma i doktorsväsendet, men
söker man läkare, så får man väl inte göra tvärtemot,
hvad de säga!“
“Jo, jo, der ha vi det. Jag har gråtit många gånger
för det, kan han tro; men jag gjorde det i välmening,
det känner Han, som ser till hjertat. Och hade Han velat,
att Jeppa skulle lefvat längre, så hade väl inte den
lilla biten kunnat göra så mycket. Der står, att man
skall sköta sitt kall: styra och ställa för de mina har
varit mitt kall — och det har jag försökt göra så godt
jag har kunnat. Men sitt nu ett ögonblick!“
Och gumman försvann på ett par minuter och
återkom derefter med en djup tallrik, alldeles full med
de yppersta körsbär.
“Var så god! De äro, ta mej tjyfvingen, rara!“
Jag kunde inte låta bli att gripa mig an, fast jag
inte visste, hur jag skulle få plats till dem.
“Jaså, dem tyckte han om! Jo, jo, ungdomen är
gerna glad vid leyssebär, det var jag också i min dag,
åh, hå, ja, ja! ja ja!! Men hvarför ser han så på klockan?“
“Jo, det kan vara tid på att ge sig af hemåt!“
“Ah trams! Han kan sitta lite, så komma töserna
hem från staden — och så ska han ha sig en bit merafton,
innan han går, jo, ta mej tjyfvingen, ska han det!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
