- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1886 /
199

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I väntrummet. Utkast af Ernst Ahlgren. Med en teckning af Jenny Nyström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stark och bredaxlad arbetare, snyggt och ordentligt klädd.
Det låg någonting välbergadt i hela hans yttre. Han
helsade, kom sedan fram och satte sig midt emot mig
i soffan. Det var rediga drag och en min af fasthet.
Men det syntes att han led. Ansigtet var blekt, strängt.
Sällan har jag sett ett mera utprägladt uttryck af
viljekraft och sjelfbeherskning. Ater och åter såg jag bort
till detta kalla ansigte med sin blåaktiga skäggbotten.

Det var något af en karaktär.

Så öppnades dörren igen. Det var en helt ung
flicka i en urblekt klädning och en tunn liten schal.
Armen bar hon i list. Sexton år kunde hon väl vara,
hade en slät hy och oval ansigtsform. Hon helsade,
satte sig hos arbetaren i soffan och såg sig sedan
omkring på de närvarande, liksom for att begära
medlidande, under det hon gungade sin sjuka hand med den
andra, som vore den ett qvidande barn hon skulle tysta.

Men hvar och en tycktes ha nog af sin egen plåga.

Hon drog smärtsamma små rynkor i pannan, såg
sig åter omkring, hälften skyggt och hälften för att
göra bekantskap. Af blyghet fans det icke ett spår,
men hon tycktes lifligt genomträngd af möjligheten att
kunna bli tillbakastött.

“Det gör så ondt i min hand,“ sade hon sakta,
liksom ut i luften, så kunde hvem som ville taga hennes
yttrande och knyta fast ett samtal vid det.

En medlidsam blick från mig var enda svaret. De
andra tycktes hvarken höra eller se.

Hon satt tyst några ögonblick, nervös, orolig. Detta
stadsbarn var icke af dem som äro vana att tiga.

“Har han skadat sin hand?“ vände hon sig plötsligt
till arbetaren.

“Ja.“

“Eått den i någon maskin ?“

“Ja.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1886/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free