Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Jolin af Claes Lundin. Med porträtt af Johan Jolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att få besök af en så gammal akademiker, och äran kändes
ännu betydelsefullare, då den gamle framförde sitt ärende,
8om var att värfva till ett nationsspektakel.
Truppen behöfde förstärkas, och derför kom truppens
egen direktör och anhöll om de ungas biträde. Han
hade en flytande tunga, såg glad och vänlig ut och
behandlade oss ynglingar såsom vore vi gamla studenter.
Det var något tilldragande i hans sätt att uppträda,
något hjertligt och sant kamratlikt.
Det var min första bekantskap med Johan Jolin, men
såsom han då stod för mig, vänligt öfvertalande,
skämtsam och med ett mycket tillvinnande uttryck i sitt
godlynta ansigte, föreföll han mig sedan alltid under en
lång följd af år, glad och jämn till sinnes, mild i sitt
omdöme och orubblig i vänskap. Det senare lärde mig
åren, men allt det förra fanns redan i det första intrycket.
Sådan var han ock, då jag en sommardag 1884, i
sällskap med en tredje gammal studentkamrat, besökte
Jo. Jo. i hans landtliga hem på Lidingön och för sista
gången tryckte hans vänfasta hand, då redan berörd af
den sjukdom som få månader derefter lade honom på
dödsbädden. Det goda lynnet fanns ännu och
hjertlig-heten var den samma som under helsans dagar.
I sitt författarskap var Johan Jolin den samme
som i sitt enskilda lif, och sällan kanske har
skriftställaren varit ett så fullständigt uttryck för den enskilda
personen. Det fanns icke något storslaget i det
författarskapet, icke mycket på djupet, men der var älskvärdhet,
kvickhet och gladt lynne, ungdomlighet äfven,
stundom kanske för mycket af denna, hvilket åstadkom att
Jolins arbeten äfven under hans senare år stundom
före-föllo något omogna.
Rikt begåfvad var han, och den rikedomen förledde
honom att aldrig spara på krafterna. Han skref små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
