Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Karl Adam Lindström, af Axel Krook
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man hade på vissa håll känt behofvet af att ega
ett moderat, snarare konservativt stort organ som
mot-vigt till den radikalare pressen. Och derför bildades
ett bolag, som valde amanuensen Lindström till
hufvud-redaktör för den nya tidningen med det gamla namnet,
som ur vignetten utströk “Svenska Tidningen“, men aldrig
en dag varit mindre svenskt för det.
Lindström förklarade sig vilja “arbeta för
framåtskridandets sak, på ett allvarligt, men sansadt sätt“,
och hans Allehanda skulle blifva “ett den upplysta
medelklassens organ, medelklassen dock icke betraktad
såsom en särskild korporation, utan såsom befintlig bland
alla samhällsklasser, och till hvilken kunna räknas alla
så höga som låga, blott de äro genomträngda af
grundsanningen, att menniskans egentliga värde består i
hennes moraliska egenskaper och intelligens, icke i yttre
tillfälliga företräden. Denna klass har till en stor del
hittills stått utom representationen, men endast genom
en allvarlig samverkan af denna klass inom alla stånd
skall en representationsförändring kunna åstadkommas.
Det privilegierade och sjelfskrifna måste bort utan att
man låter förleda sig af några utopiska jemlikhetsidéer...
Ett friskt och utbildad t kommunallif är ett grundvilkor
för politisk uppfostran, en sorts grundvatten, der den
politiska simkonsten bör inläras. Mot rättigheten, som blif
vit qvar, sedan skyldigheterna försvunnit och hvarigenom
ett vidrigt missljud uppkommer, som störer det helas
harmoni, ämnar redaktionen rikta sina krafter... Hon
har under vidsträckta resor lärt känna många länder
och folk, men aldrig påträffat något ädlare folk, än det
svenska, önskar derför att det sjelfständigt måtte
fullfölja sin inre utvecklingsprocess, utan efterapning af
främmande mönster.“
Svea, 1886. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
