Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Albert Wilhelm Björck, af Axel Krook
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på den inbrytande jernvägsfebern stodo han och
Gripen-stedt ej alldeles jemsides. Båda ville jernvägar, de
insågo deras nödvändighet för landet, likasom ock att de
måste byggas med lån ta penningar. Men då
Gripen-stedt såg saken i “rosenrödt“ och briljérade med
“blomster-målningar“ samt ville ett snabbt jernvägsanläggande för
påskyndande af utvecklingen af landets inre hjelpkällor,
ville Björck, att man skulle köra sakta i backarne, för
att ej statsvagnen skulle en vacker dag stjelpa i diket.
Han ansåg, att man ej skulle bygga fortare, än att
statens inkomster räckte till ränta och amortering, och
att staten skulle inskränka sina förbindelser i detta fall
till utförande af stambanor, som kunde anses vara af
för hela landet gemensam nytta.
Men Gripenstedt fick på sin sida ståndsmajoriteten.
Det blåste en för regeringen vänlig vind genom denna
riksdag, och hon begagnade sig häraf för genomdrifvande
af en mängd anslagsfordringar, löneförhöjningar o. s. v.,
hvaröfver Björck suckade och klagade, sjelf förmenande
sig vare en fåfängt ropandes röst i öknen. Med
grämelse såg han äfven, huru riksdagens flertal under konung
Oscar I:s sjukdom så tolkade lagen, att det gaf
kron-prinsen-regenten Karl full konungslig makt och
myndighet, ty han anade, att nu skulle skeppet styra en
annan kurs, än den han fullt gillade.
Detta förutseende bekräftades äfven snart. Konung
Oscar dog och Karl XV beträdde tronen, hvarpå 1859
års riksdag inkallades. Björck angrep genast vid
budgetens framläggande det Gripenstedtska systemet,
“blomstermålningen". Han skref ett långt skriftligt
anförande om rikets finansiela ställning, hvari antyddes,
att man inlåtit sig för starkt på skuldsättningssystemet,
så att landet svårligen utan nya skuldsättningar kunde
bestrida ränta och afbetalningar å de lånta kapitalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
