- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1886 /
230

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Albert Wilhelm Björck, af Axel Krook

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och snart stodo landsbygd och stad midt emot, i stället
för bredvid hvarandra.

Björck kände, att med hans makt var det förbi.
Han märkte nog, att det blott var succes d’estime, han
någon gång rönte. Tyglarne hade fallit ur den gamle
partiledarens hand. Han frambragte dock ännu ett stort
förslag, nemligen det till ombildning af hela vår
förvaltning, åsyftande bl. a. kollegiernas ombildning samt
skilsmessa mellan förvaltande och lagskipande
myndigheter, hvilket föranledde en riksdagens skrifvelse till
K. M:t — men hans stämma hade ej längre samma
klang som förr, och man lyssnade icke heller som förr
till hans anföranden. Också blefvo de allt sällsyntare.
Trött undanbad sig till sist Björck efter 1869 års riksdag
återval.

Och dermed var en så betydelsefull
representantbana ändad.

Året förut hade han dock representerat sin
hembygd vid det första svenska kyrkomötet der han
naturligtvis tillhörde venstern och föreslog åtgärder till
förberedande af statens och kyrkans skiljande, skolornas
frigörande från kyrkan genom religionsundervisningens
öfvertagande af presterskapet. Han förde vidare den
fria forskningens talan, påyrkade större prestbildning
samt församlingens större inflytande vid prestval. Men
det talet vardt här ett tal för döfva eller åtminstone
lomhörda öron.

Efter upphördt riksdagsmannaskap valdes Björck
år 1870 till borgmästare för Göteborg. Om hans
ut-öfvande af sitt domarekall rådde blott en mening. Han
var de fattiges och betrycktes vän, skipande lag och
rätt efter bästa samvete, hellre friande än fällande, såsom
domarereglerna föreskrifva.

Som magistratsperson häfdade han sin gamla sats
om nödvändigheten af den största sparsamhet med all-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1886/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free