Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Hjalmar Holmgren, af H. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För fem år. sedan firades af forna och dåvarande
lärjungar en fest för Hjalmar Holmgren, med anledning
af hans då tjugofemåriga lärareverksamhet vid vår enda
tekniska högskola, och den kärlek till läraren, som då
okonstladt uttalades, är skönaste lagern kring hans minne.
Det sades den dagen, att “Hjalmar Holmgrens
lärarejubileum är en milstolpe på vår utvecklingsväg". En väldig
utveckling representerar nemligen den tekniska högskolan
under dessa år, och att en sådan fått vexa upp ur
Kristofer Polhems Laboratorium Mechanicum,
Konstakademiens mekaniska skola och 1830-talets institut för
handt-verkslärlingar, är för Sveriges odling ett vigtigt steg
framåt.
Först 1851 blef teknologiska institutet, efter bittra
strider, ett läroverk för den studerande ungdomen. Men
ännu ett qvartsekel erfordrades innan det nådde sin
nuvarande utveckling till högskola med hundratals elever och
tjogtals lärare. Hjalmar Holmgren har ensam uppehållit
undervisningen i ämnen, för hvilka nu fyra professorer
och ett par lektorer äro anstälda.
Han föddes i Östergötland den 22 december 1822,
äldst bland de fyra bröder, hvilka som professorer och
skriftställare inom matematiska, medicinska och
naturhistoriska vetenskaper åtnjuta samtidens aktning. Hjalmar
var säker i latin och grekiska när han kom till
universitetet, och kunde ännu på gamla dagar långa stycken
af sina “klassiker" utantill; men hans lust var att ströfva
i skog och mark, som botanist, och att inom matematikens
verld öfva sitt skarpsinne. När han för fyrtio år sedan
lagerkransades i Upsala ville både botanikens och
matematikens målsmän vid universitetet genom docentkallelse
tillförsäkra sig hans framtida verksamhet, hvar för sin
vetenskap. Valet föll sig icke lätt. Men matematiken
segrade, och botaniken fick som ett kärt nöje tjena till
vederqvickelse vid lediga stunder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
