- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1886 /
234

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Carl Georg Starbäck, af H. Wieselgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Carl Georg Starbäck.

I tusentals svenska och danska hem är Starbäck
en kär gäst genom sina skrifter. Han ville bereda den
stora läskunniga allmänheten lättare tillgång, än förut,
till Sveriges häfder, och han har nått sitt mål. Såväl
hans historiska berättelser, som hans historiska romaner,
ha nått en spridning vida utöfver vanligt mått, och
detta ehuru de äro särdeles voluminösa och fordra mycken
ihärdighet af läsaren.

Starbäck föddes i Falun den 18 juli 1828 men kom
vid unga år till Stockholm, der han genomgick skola
och gymnasium. Han blef student i Upsala 1849,
vistades som enskild lärare här och hvar i den svenska
bygden och begynte redan tidigt att skrifva romaner,
jemte det han med afgjord förkärlek egnade sig åt
studiet af fosterlandets häfder. 1853 lät han trycka
sin första roman (“Gud och Guld“) och 1854 sitt första
försök som historisk skriftställare. Sistnämnda år
promoverades Starbäck i Upsala till filosofie doktor och
egnade sig derpå åt lärareverksamhet vid offentliga och
enskilda läroverk.

Norrköping blef hans hem 1855. Starbäck deltog
i undervisningen vid “Norrköpings Lyceum“, hvars
föreståndare han var åren 1858—62, var derefter ett år
inspektor öfver Stockholms folkskolor, men återvände
till Norrköping och utnämndes 1865 till lektor i
historia vid dervarande elementarläroverk. ’Med lif och
nit skötte han sitt lärarekall, tills öfveransträngning bröt
hans kraft. I slutet af 1872 dukade han under för
ett slaganfall, och när hans tillstånd alltjemt förvärrades
och ingen förbättring var att vänta, erhöll han pension
af 1875 års riksdag, efter regeringens förslag. Han
hade icke allenast väl skött sin lärarebefattning, säger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1886/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free