Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gubben Strömbergs födelsedagsfest af Albrekt Segerstedt. Med en teckning af Viktor Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstå sig på gubbens konstigheter.“ Så tog hon mannens
ena hand i sin och smälde honom på fingerspetsarna.
Fru Strömberg var ett tiotal år yngre än sin man
och såg helt täck ut, der hon, strålande af belåtenhet,
styrde vid kaffebordet, i hvilket bestyr hon dock gjorde
ett af brott, då hon nu lekfullt straffade mannen för hans
t)rstlåtenhet.
“Min fru, har Ni ingen vördnad för Er målsman,“
och gubben tog på sig sin rådmansmin — han var
rådman och brottmålsnotarie i den lilla staden. “Men mitt
herrskap, till ersättning för den otillfredsställda
nyfikenhet, jag väckt hos Eder, skola också nöjena börja genast.
Se här han I strax en tablå.“ Han tog frun om lifvet!
“Hvad föreställa vi två?“
“Rättvisa och mildhet? Ja, inte så dumt, men inte
hvad jag menade ändå. Bättre opp! ’Brott och Dygd.’
A. skäms, bror Svensson, att komma med sådana nedriga
witsar på mitt hedervärda embetes bekostnad! Jagskall
klämma efter dig, om du en gång kommer opp i rätten!
Nå, kan ingen af er utgrunda saken? Intelligensen är
på återgång i vårt samhälle och ändå har jag tillhört
detsamma i trettiotvå år. Stilla mor, ett ögonblick! Jag måste
väl säga det då! Det är sommarn och vintern, förstån I!“
Ett ljudligt bifall belönade farbror för hans fyndighet,
och den enkla glada festen fortsattes under allmän
belåtenhet; men ingen kunde förmå värden att yppa, hvarför
fodel-sedagsfirandet uppskjutits på sätt, som skett denna gång.
En gammaldags hemtrefiighet utmärkte råningen,
som rådman Strömberg bebodde, och der paret haft sitt hem
altsedan sitt giftermål. Man hade funnit sig så väl der,
och derför hade det aldrig kommit i fråga att flytta.
Hvarje rum, hvarje vrå, hvarje buske och träd derute i
trädgården hade blifvit en kär vän, en bekant, från
hvilken det varit mer än svårt att skilja sig. Men nu
hade ett moln uppstigit på det lyckliga hemmets himmel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
