Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gubben Strömbergs födelsedagsfest af Albrekt Segerstedt. Med en teckning af Viktor Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Nej, fru Strömberg*, här står alldeles så, som bror
läst!“ Och så fortsattes läsningen till slutet.
“Nu återstår endast, att vi underteckna och låta
bevittna våra namn,“ slutade rådmannen.
Berg tog papperet och skref på och efter honom
fattade farbror Strömberg pennan. Men nu återkom
hans fru till besinning igen.
“Men käre gubben min,“ sade hon och tog honom
i armen, “du har ju så många gånger för mig utmålat
obehaget af, att vi nu skulle sätta oss i skuld.“
“Det skola vi ej heller göra du,“ svarade farbror
och tog upp sin plånbok.
“Berg, här har du köpeskillingen! Det är en
anvisning på tolftusen kronor att hemta på banken, der
jag satt in dem!“ Och så tog han pennan och skref
under de båda exemplaren af kontraktet!
“Och nu, gumman min, bo vi under eget tak och
ingen motar ut oss.“
“Men det här går öfver mitt förstånd, Nils! Hvar
har du i sådan hast, fått ett så stort kapital ?“
“Nå, tagen glasen, så dricka vi köpskålen och då
får jag säga några ord. Ja, det var så, att när jag
gifte mig, tänkte jag på, att det nog skulle bli svårt
att af lönen lägga ihop något vidare för ålderdomen.
Då beslöt jag att taga en lifförsäkring med
kapital-utbetalning vid sextio år, om jag lefde. Jag var vid
den tiden tjuguåtta år, hvarför premierna ej blefvo så
stora. Men ibland tyckte allt både hon der, gumman
min och jag sjelf, att det var påkostande att kasta den
förfallna premien i gapet på lifförsäkringsbolaget, och
vi behöfde än ett, än ett annat för hushållet och i
möbel-väg! Hade det inte varit så, att jag varit alldeles
tvungen betala, för att ej förlora hvad jag redan utgifvit,
hade det ej blifvit något med sparandet. Men nu gick
det ändå, ty man kan, när man är tvungen. Och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
