- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1887 /
46

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halta-Stina. Allmogeberättelse af August Bondeson. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hvad det led, så dog ändtligen gamle Sören ifrån
sitt elände, och då blef det lättare för Halta-Stina att lefva.

Nu stod det inte länge om, innan Halta-Stinas
var det roligaste stället i hele Kröplinge by. Ungdomen
kom dit mest hvarenda kväll och Kalle Speleman med,
och der dansades och der gjordes lekar och der var
ett sådant lif så. Och Halta-Stina gapade och grinade,
så det skrall i bråten, fast hon aldrig kunde ta ett enda
dansesteg. Men hon hade roligt, när andra hade roligt.

Vid den tiden skulle de till att bygga 0111 Kröplinge
kyrka. Då funderade Halta Stina på, att det skulle
kanske löna sig bra om hon kunde hålla en liten
handel och sälja kaffe och hvarför inte litet brännevin
med till byggefolket. Det värsta var bara det — hon
hade ingenting att börja med.

Men så en dag kom snickaren Anders Langlätt,
som de kallte honom, för han var så lång och skranglig,
dit. Det var en sådan der sjane1, Anders, som gick
och grafde borta i kullarna efter medel; han stirrade
med ögonen och grinade i vädret ända som en hängder
hund. Han och Halta-Stina voro goda vänner sen
gammalt. Han hade fått många koppar kaffe hos henne.
Och nu så skulle hon, förstår sig, snacka om för honom,
hvad hon hade gått och tänkt på. Jahaa, det tyckte
Anders Langlätt var inte så galet påhittadt, det kunde
allt bli bra, det. Men han hade inga pengar, han heller,
så han kunde inte hjelpa henne.

Ja, det var nu, som det var, med det. Men
Halta-Stina satte på kitteln och så var hon inne hos
skräddarens näst intill och lånte vafflejernet och bakte vafflor
till Anders Langlätt. Och hur de nu sutto der och
drucko kaffe och doppade vafflor och funderade och

1 sjane, fåne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1887/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free