Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halta-Stina. Allmogeberättelse af August Bondeson. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handel. Och der blef handel med besked. Alla menniskor
ville handla med henne, for hon var så god af sig, hon
bjudde så många som kommo på både kaffe och brännevin,
och så vägde hon så regelt så. Och ville det sig riktigt väl,
så kunde en happa till att hitta en tolfskilling i struten,
när hon lemnade ut en fjerndel kaffebönor, som kostade
åtta skilling. För se, hon hade ingen bestämd pengalåda.
Hon hade så brådt, så hon visste la knappt, hvad hon
gjorde, när hon stod der ensam och skulle sköta denne
handeln. Anders Langlätt kunde inte jämt vara
tillstädes, han skulle snickra litet med derborta vid kyrkan.
Och mycken handel gick till på det viset, att hon bytte
sig till hafrekappar, som torparekäringarna drogo ut ur
husen — för Anders Langlätts häst, han skulle ha god t,
han fick då inte svälta. Men Anders fick lemna bygget
tidt och tätt och följa med till staden efter nya varor
och gå i borgen. Något betalte de la af på sin gamla
skuld, men pengarna ville aldrig riktigt räcka till, kan
la veta. Och när de så blefvo skyldiga för mycket på
ett handelsställe, så skämdes de för att komma dit mer,
utan så kommersade de på ett annat. Det skulle alltid
gå ihop till sista byte och bli öfver, mente de; för de
hade ju räknat ut, att de skulle vinna på hvartenda
grand, som de sålde. Inte skulle någon komma att lida
på dem, inte.
Under tiden hade Anders Langlätt skaffat sig nya
klädeskläder och en ny sjöskumspipa, för han ville la
se ut som en karl nu, sen han blifvit handelsman. —
Och så köpte Halta-Stina en ko, som skulle kosta fem
och tretti riksdaler, utaf sin bror Kristoffer. De hade nu
blifvit goda vänner igen, och hon betalte kon så när
som på fem riksdaler. Och så satte hon henne till
fodring i Larsgård. Se, hon ville ha grädden oköpandes,
Stina, för nu hade hon börjat hålla kaffe med och gökar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
