Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halta-Stina. Allmogeberättelse af August Bondeson. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derinne i hela fem år. Men så kom olyckan Öfver henne.
Hon blef narrad af en dansk. Och när hon så hade fått
sitt barn, så blef hon körder ur landet rent som en
missdådare. Det enda hon nu hade för fem års trogen
tjenst och ärligt arbete, det var det stackars lilla
ungakräket, som låg i trasor och skrek vid hennes bröst.
Inga slägtingar ägde hon att hylla sig till, och ingen
oskyld ville ha henne i sitt hus. Socknen skulle,
förstår sig, hjelpa henne, men det blef inte den förste
dagen och inte den andre heller, och hon var så usel, så
hon kunde knappt släpa sig fram emellan stugorna.
Så kom hon då till Halta-Stina. Och det var
den första menniska, som blef glad, när hon fick se
henne. Här fick hon bli, det var ingen frågan om det.
Inte skulle de vara sämre vänner, för Lena hade råkat
i olycka, det hade Stina med — hon hade suttit på
fästningen! Stina tog genast hand om barnet, som var
en liten däga och hette Lisebet. Hon gjorde suddar
till det och kokte välling och smackade och mackyrade1
imot ungakräket, så det kunde ända grina munnen ur
led och det spritade med fingrarna imot Stina och gol
— och Stina hade då aldrig känt sig så glad åt nånting,
som åt denna lilla Lisebettan.
Men Lena låg der så sjuk och blek i sängen och
allt sämre och sämre blef hon. Stina hade ingen
sjukmat att ge henne. Då tog hon och slagtade den ena
hönan, så hårdt det än kändes, och kokte soppa på till
den sjuka. Men Lena hade döden i kroppen, och för
döden hjelper hvarken hönssoppa eller något annat, hur
godt det än må vara. På fjerde dagen om morgonen
var det slut med Lena.
Socknen skulle, förstår sig, bekosta begrafningen.
Men hade inte Halta-Stina varit, så hade la den inte
1 mackyrade, eg. markerade, gjorde grimaser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
