Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halta-Stina. Allmogeberättelse af August Bondeson. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag saga, Stina var glad — då snodde hon omkring
i stugorna i minst åtta dar och hade folk till att läsa
detta brefvet för henne om och omigen.
Men fram när det led på efterhösten, så kom der
sorgebud. Jag glömmer aldrig den dagen. Jag tjente
piga då i Larsgård. Och vi sutto der i stugan och
grofkardade ullen, mor Anna Stina och jag. Rätt som
det var, så slogs dörren upp på vid gafvel och
Halta-Stina kom inhoppandes så häftigt, som om det hade
gällt lifvet, eller elden hade varit lös i gården. Hon
grät inte, men ansigtet var rent, som om det hade varit
fruset, pannan låg i rynkor och hon blinkade inte med
ögonen. Jag trodde att menniskan var galen, så jag
blef ända rädd.
Men så flydde hon mor i Larsgård ett bref och sade:
“Läsen, läsen för guds skull! De ljögo för mig i
Näregård. Lisebet är inte sjuk. Läsen!“
“Läs du, Nilla! Jag kan inte läsa skrifvet,“ sade
mor Anna Stina.
Jag tog imot brefvet och läste det högt och jag
mins än i dag hvart ord der stod, för der stod:
“Helsingborg den 6 november.
Kära mor, må alltid väl! Det är min största önskan.
I fån inte bli rädder, men jag tör inte vänta längre med
att skrifva, att jag är så sjuk så. Jag har fått en sjukdom,
som jag tror alldrig, jag blir fri för här i lifvet, och
doktorn säger så med. Men här är ingen, som kan bli
klok på min sjukdom. Den består i min hals, der är
likasom ett stycke satt i halsen. Jag tror, der är kommet
något i luftrännan eller der är någon sena afbröten, jag
vet inte eljes, hvad det kan vara; men det rent täpper
igen, så jag kan inte dra andan. Blin inte rädder,
snälla mor, men ben till gud för mig, att vi få träffas
Svea, 1887. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
