Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalle Granberg. En studie af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med en snck lade hon sig igen och det blef tyst.
Men Kalle tyckte då att det var föga värdt han vakade
ut sig. Hvarpå han kröp till kojs, somnade genast
utan drömmar och snarkade som den sorgfrie snarkar.
Han stannade snart dagen om vid Mias säng. Hans
egen lilla Mia! Stackarn, hvad hon plågades! Någon
gång måste han ta sig en styrketår i skänken för att
uthärda höra henne, när hon hostade sina lungor ur
kroppen, höra hennes jemmer, hennes längtan att komma
ifrån allt elände. Ty nog hade sorgerna räckt till för
henne alltid!
Der satt han dag och natt, timme efter timme och
såg på henne med fuktiga ögon. Der somnade han
ibland.
Så blef Kalle enkling.
Han fick sorgflor på hatten och svarta handskar.
Han fann det så egendomligt förändradt ute på gatorna
och tyckte att alla sågo på honom. Var det för att
han bar sorg? Han satt på sin vanliga plats hemma
och skref upp långa rader af namn på vänner, som
skulle bjudas på begrafningen. Så hade han mycket
bestyr med inköp af graf, med bärare, vagnar och
trak-tering och pengar, som skulle anskaffas och strös ut för
alla vindar. Det blef lika dyrt som
silfverbröllops-festen.
Begrafningen blef likväl vacker, ej pråligt
storartad men värdig. En kvartett sjöng “Stilla skuggor“.
Enklingen var böjd af sorg men bar den som en man,
var som alltid artig och förekommande, der han bjöd
sina värderade gäster välkomna och yttrade något ord
om sin oförgätliga kära hustru.
Detta var tidigt på våren.
En sommarkväll kom han fram till mig på
Lagergrens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
