- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1887 /
129

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om öfverdrifternas nödvändighet i konsten (med tanke på målarkonsten) af Richard Bergh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på hennes födelsedag, eller det intagande insjömotiv af
Torsslow, som sänder honom en leende blick hvar gång
han tittar upp från pulpeten i sitt kontor, desto mera
stiger förargelsen och han vore färdig att utropa liksom
en af professorerna i landskapsmålning gjorde för några
år sedan framför Wahlbergs första dukar i pariserandan:
“Kan då i herrans namn ingen menniska se att karlen
är galen“.

it *

De öfverdrifter som målarne äro hemfallna åt i sin
uppfattning och framställning af naturen, betingas dels
af yttre, dels af inre omständigheter. Dels bero de på
den tid och den omgifning i hvilken konstnären lefver,
dels bero de på hans egen konstitution och medfödda
skaplynne. Hvar olika tids, hvart olika lands
konstnärer äro hemfallna åt särskilda dem egendomliga
öfverdrifter, d. v. s. åt en gifven benägenhet att framhäfva
vissa naturdrag framför andra. En tid målar ljust, en
tid målar mörkt, en tid målar färglöst — en tid
(vanligen beroende på reaktionen) fargigt. Ha skuggorna i
taflorna lång tid varit svarta, kompakta och färglösa
bli de säkerligen snart nog färgrika, luftiga, sprittande
af lif, bjert blåa i solskenet. Man är så ifrig att
påpeka hvar ny upptäckt (som ofta är en gammal
återkommande) att man ensidigt framhåller, passioneradt
öfverdrifver, utan att man sjelf eller en sympatiserande
publik märka det. — Har man lång tid endast tänkt
på studiet af formen, kastar man sig snart med glödande
ifver in på färgexperimenter. Har man en lika lång
tid kanske ända till svagsinne uteslutande tänkt på den
berättande, den pantomimiska sidan i taflorna, så offrar
man under nästkommande tid hvarje anspråk på ämne
i en tafla och uppfinner slagordet: “Vart pour Vartu.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1887/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free