Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om öfverdrifternas nödvändighet i konsten (med tanke på målarkonsten) af Richard Bergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina portar för dem. Man tycker man har sett
hvar-enda en af dessa stackare fornt, ute i lifvet vid fullt
dagsljus, än här än der — “en passant". Alla
figurernas olika kännemärken äro på ett slående sätt iakttagna.
Den andre målaren är, liksom nyss Y., alltigenom en
stämningsmenniska. Han har uteslutande velat måla
det ställe som här är fråga om, den stämning, som vid
en gifven timma på dagen sänker sig tung öfver den
stora fuktiga salen, der kaminen, tänd för några timmar
på aftonen, står och prasslar i ett hörn, medan
gatlyktorna lysa gulaktigt och svagt på de figurer som dyka
upp ifrån gatans köld, lyckliga öfver den varma
bad-stuguluft som slår dem till mötes, som smeker deras
trötta, stela lemmar, famnar dem för en natt för att
morgonen derpå skänka dem åter till gatan. Figurerna
äro bredt hållna, gifna i stora, enkla drag — drag, som
nästan alla uttala en sak: en dåsig, djurisk trötthet.
Får nu en tredje målare den idéen att måla samma
ämne, så skulle han kanske påpeka ännu en annan sida
af saken, till en del fullt personlig, till en del kanske
berörande någon af de andras. Men hvar och en skall
först och främst skarpt framhålla den karaktär, han bäst
förstår, som han känner sig varmast och mest passionerad
för; allt det andra får sedan komma efter bästa förmåga,
i andra rummet — i skymundan för att ej störa
hufvud-saken. Menniskan är menniska och sina sympatier rår
man i allmänhet ej för, de växa i ens inre, spira upp
utan att fråga om lof dertill. Detta gäller både
konstnärerna och publiken. Hvilken af de båda målare här
ofvan, som hade rättast i sin framställning, vill jag
derför ej afgöra, men dens arbete var bäst, som varmast
uttalade det konstnären sökte.
Det nyaste är alltid det svåraste att förstå; och
som de bästa, de originelaste målarne alltid komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
