Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från årets konstverld af Karl Warburg. Med afbildningar af Valands konstnärshus i Göteborg samt af följande konstverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hugo Birgw hade en storslagen, käckt anlagd tafla,
framställande en mängd kände skandinaver på “jour de
vernissage" i gläd tigt tummel å Ledoyens restaurant.
Det är en bild full af lif och lust, utmärkt komponerad,
raskt utförd, kanske nog raskt. Taflan är nämligen
utan tvifvel — såsom ofta är fallet med Birgers —
starkare i anläggning än i utförande, och det i trots af
att vissa enskildheter äro mönstergildt gjorda. Men
andra synes konstnären hafva brådskat ifrån.
En “parisare", som denna gång slog duktigt igenom,
var Allan Österlind. Han hade utstält bl. a. en större
genrebild, “En olyckshändelse“, som inköptes för
Göteborgs museum och som röjde både känsla och herravälde
öfver penseln. Scenen är en fransk bygata; en ung man
har träffats af en olyckshändelse och synes vara död, han
bäres uppför trappan af en kraftig bonde och mottages
af en gammal man. Midt i duken synas tvänne
sörjande kvinnor, förtviflade öfver olycksfallet, och så ser
man i bakgrunden den ena deltagande eller nyfikna
figuren efter den andra. Det är en känsligt uppfattad
genre af särdeles fin och poetisk natur, som i Sjelfva
stämning och anordning påminner om tysken Defreggers
ädla tyrolerbilder, men som i sin teknik är helt och
hållet fransk. Det ligger i målningssättet en nobless
och en ljuf, mild penselföring, som ger liksom en ton
af moll åt taflan, förträffligt stämmande med innehållet.
En annan konstnär, som öfverraskar på det
behagligaste, är Ernst Josephson, hvars understundom något
bizarra konst denna gång funnit ett lyckligt ämne i
återgifvandet af en scen från en nordfransk by: några
gummor som stält till ett ubys1cvalleru, en samling
duktigt gifna kvinnotyper, hållna i en stil snarlik de gamla
holländske mästarnes. Utom den kärfva, men kraftiga
framställningen af figurerna, företer Sjelfva behandlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
