Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Harald Wieselgren (med porträtt) - Carl Gustaf Santesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men han har ej allenast in gifvit dem mod och lust att
förrätta större och svårare operationer, han har lärt dem
att grundligt undersöka, att i de minsta detaljer utforska
hvad de ha för sig, och i detta ligger Santessons största
betydelse."
I femton år hade Santesson arbetat i sitt kall, som
klinisk lärare och praktisk kirurg, då ungdomskärleken
till våra danska bröder och tacksamheten lor det första
medicinska läroåret i Kjöbenhavn föranledde honom att
skynda till den kämpande danska härens leder, för att
åt de sårades vård egna sin dugande hjelp. Santesson
arbetade på Augustenborgs sjukhus på Als, tills
preus-sarne togo ön och ett stillestånd afbröt fientligheterna.
Tio år derefter firades hans qvartsekelsjubileum som
professor vid Karolinska Institutet, hvilken tjenst han
först tio år senare frånträdde, efter uppnådd
pensionsålder. Dermed ansåg han sjelf sitt lifsverk slutadt.
Men ingenting i hans yttre tydde på, att icke ännu
många verksamma läkareår skulle varda honom beskärda.
Dock blef han sannspådd. Blott tio månader förgingo
ifrån det han lemnat lärareplatsen tills han, efter kort
sjukdom, afled i Stockholm den 21 januari detta år.
Santessons yttre var egnadt att väcka både respekt
och tillit. Hans milda allvar ingaf den sjuke tröst och
umgängesvänner glädje. Hela hans personlighet verkade
välgörande.
I sin vetenskap följde han ständigt utvecklingens
fortgång och, så specialist han var, var hans intresse
för allt menskligt särdeles lifligt. I naturforskaremötena
inom nordens länder deltog han från början, för
utvecklingen af ett universitet i hufvudstaden var han efter
förmåga verksam, vittra nöjen voro honom alltid kära.
Man har kallat Santesson en Baldersnatur; ej ens till en
mild kritik ville någon gerna mot honom lyfta sin hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
