Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Harald Wieselgren (med porträtt) - Carl Johan Malmstén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lem af en komité (1858), få månader senare som medlem
af konseljen. Det var den 29 januari 1859, professor
Malmsten utnämndes till konsultativt statsråd.
Utnämningen gjorde ett godt intryck; man såg deri ett nytt
bevis till flera föregående, att kronprinsen-regenten,
hvars sjelfrådighet många fruktat, sökte fylla sin
rådkammare med värdiga män. Och när frampå våren det
konstitutionela samhällsskickets femtio-års dag firades,
den 6 juni 1859, infann sig kronprinsen-regenten på
festen, omgifven af sina bröder och sina rådgifvare, och
en bland dem uppträdde med ett lysande tal för
tryckfriheten. Det var Carl Johan Malmsten som talade.
“Hans tal var aftonens glanspunkt*, vitnar en af den
fria pressens organer, “och ett af de mest fängslande,
som på länge varit hörda, genom den ungdomliga elden,
de lika glänsande som träffande bilderna och den
populära qvickhet, som gnistrade deri.“ Bifallsyttringar
af-bröto också talaren gång på gång. När han skildrat
hur äfven bespottelsen har utrymme inom en fri press
och liknat de bespottade personerna vid gatstenar, som
bli våta, när alla spotta på dem, utbrast han plötsligt:
“ja, nog bli vi till slut våta allesamman, mina herrar,
konsten är bara att bli torr igenu. — En storm af
munterhet gick genom den tätt packade mängden af åhörare
och det dröjde länge innan talaren åter hann få ljud.
Men det är icke alla dagar, ett statsråd kan ha
allmänheten till vitne på sina ord inför regenten.
Statsrådsprotokollen gå endast till konstitutionsutskottet och
— till efterverlden. Den första instansen har ingenting
berättat oss om Malmstens rådslag i Carl XV:s konselj,
den senares tid är ännu icke kommen. Så mycket veta
vi dock, att Malmsten, ehuru tid efter annan
tillförordnad chef för både finans- och ecklesiastik-portföljen, icke
vardt kallad att öfvertaga någon af dem? och att hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
