Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Harald Wieselgren (med porträtt) - Jules Stjernblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blad blef, efter slutad kurs vid Karlberg, 1832 utnämd
till kornett vid skånska husarregementet, men tillbragte
fortfarande några år i Stockholm, som elev vid
Marie-bergs högre militärläroverk. Under denna tid inträffade
den ekonomiska katastrof, hvilken för honom föranledde
en längre vistelse i utlandet. Han hade derunder en tid
anställning som kontorist i ett handelshus i Hamburg och
förvärfvade i denna egenskap insigter, hvilka för hans
kommande verksamhet som bankchef blefvo ett godt kapital.
1841 utnämdes Stjernblad till löjtnant och fick 1849
afsked, med ryttmästares “namn, heder och värdighet’4.
Den militära uppfostran hade således icke burit några
lysande frukter för hans framtid. De rent personliga
egenskaperna skulle i stället göra det.
Han hade 1848 vunnit en brud i Ystad, Anna
Ulrika Gustava Berghman, dotter till en af stadens
rikaste män, och derigenom satts i stånd att först
arrendera, några år senare inköpa herresätet Marsvinsholm.
Ett lyckligt hemlif och ett verksamt jordbrukarlif
bildade nu utgångspunkter för den allt jeint växande tillit,
af hvilken hans offentliga verksamhet blef en följd.
Som sjelfskrifven riksdagsman på riddarhuset infann
sig Stjernblad vid den 1850 öppnade riksdagen, invaldes
genast i bankoutskottet, men afsade sig förtroendet och
synes icke vidare i “Eörsta ståndets“ protokoll, förrän
den 6 december 1865, då han tog ordet i den vigtiga
representationsfrågan. “Min verksamhet", sade han,
“har visserligen hittills endast varit inskränkt till
kommunen/4 men ändå har han kunnat stadga sin öfvertygelse
om ståndsförfattningen. “Den är ej tidsenlig, och den
är absolut dålig, emedan den är orättvis och emedan
den beröfvar landet många krafter, som ej under
nuvarande förhållanden kunna verka till dess tjenst.“
Väl hade adeln sjelf bort framlägga ett tidsenligt förslag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
