Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kanna strömming. Berättelse af Richard Melander. Med 2 teckningar af Ottilia Adelborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jaså! Det var synd jag inte fick tala litet med
henne — den slynan. Blir kaffet nånsin färdigt i dag?“
Utan att afvakta svar seglade hon åter in fet, bred,
lunsig och synbarligen beredd att upptaga en
stridshandske af hvem som helst. Hon hade sin plats i ett
hörn af salen, der en lönn bredde sitt bladverk öfver
och omkring hennes stol. Det må nu ligga sanning
eller icke i det påståendet, att hvarje menniska skall
likna något djur, men ingen skulle våga bestrida att,
der fru Bergsten nu satt i det gröna, var hon upp i
dagen en groda, som sökt klättra upp i en buske och
blåst sig full med luft för att icke sjunka, om hon
händelsevis skulle plumsa ner. Möjligt är, att hennes
man kom att tänka något ditåt, ty då han sett på
henne en minut, lade han knif och gaffel ifrån sig och
yttrade beskedligt:
“Det var förfärligt, min gumma, hvad dina ögon stå
ut ur hufvudet — ä-hm!u
En sekunds tystnad, derpå skrapandet af en stol,
så ännu ett skrapande, emedan hon icke kom upp vid
det första; en massa, som trängde sig fram ur det gröna,
och som gjorde fem knop, när hon skulle öfver golfvet,
en dörr som smälde upp och smälde igen, några dun-*
kande hastiga steg på andra sidan dörren, några
sekunders stillhet och så åter en smäll, då samma dörr for
upp igen.
“Du ska’ få äta opp di ögonen, min — kära —
Da —“ Namnets fortsättning fastnade i springan, då
dörren för andra gången smälde till.
Men Daniel satt och såg på sin tallrik, som om de
der ögonen redan blifvit serverade till frukost och lågo
der och stirrade på honom och han torde i denna stund
hyst en tanke, att hans store namne hade det bättre i
sin lejonkula än han sknlle komma att få det. Ty de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
