Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kanna strömming. Berättelse af Richard Melander. Med 2 teckningar af Ottilia Adelborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den än du. Folket skall man hålla på mattan, annars
får man dem snart på näsan. Hvad tror du att den
der fiskarflickan nu gör? Jo, hon skrattar åt dej och
säger, att du var en gåsunge —“
(“Ä-hm!“)
“— en gås, menar jag, som inte prutade med
henne. Ja!“
Lugn och tyst låg qvällen. Vinden sväfvade nästan
ljudlöst fram, och öfver fjärden glittrade månstrålar i en
praktfull, fjerran utbredd yäfnad. Agnes stod vid sitt
öppna fönster och såg huru ett långt hvitt moln nästan
omärkligt gled sin tysta väg. Karin hade sagt, att de
skulle segla hem först på aftonen och Agnes undrade,
om hon skulle få se dem. Gång på gång hade hon
öfvertänkt moderns ord och det smärtade henne, att hon
icke kunde komma till samma uppfattning. Hennes
hjerta, som kanske hellre än förståndet ledde hennes
handlingar, satte sig ständigt emot så mycket, som hon
såg och hörde af lifvet.
Der kom en båt sakta framseglande öfver det
glittrande bältet. Det var omöjligt att bestämma, huruvida
det var den båten eller någon annan, men hon inbillade
sig, att det var den rätta och följde med spänd
uppmärksamhet dess färd.
En man, som satt till rors i båten, tände sin pipa
och sade:
“Karin!“
“Ja far!“
“Du är en dugtig tös, Karin!“
“Tycker far det?“
“Det ä’ synd om dej, att du ska’ vara med hvar
gång. Till slut kan det gå illa för mej, för jag* är
visst litet för vågd ristig emellanåt. “
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
