Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om vårt umgänge med naturen af Frithiof Holmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för den som har både tid och råd är det icke svårt att
finna uppfriskande omväxling öfver hela verlden. Men
för den, som endast har tid och kanske dertill ett par
goda ben, finnes det inom vårt eget land ännu så
mycken fri och oförfalskad natur, att det väl räcker till
för hela hans behof. Det är denna aldrig sinande
helso-brunn vi skulle vilja anbefalla åt alla, som känna sig
hafva något att afundas vilden, men framför allt åt
ungdomen.
Ungdomen har i våra dagar ett styft arbete sig
pålagd t, och det vill synas, som skulle den stigande
allmänna odlingen år efter år öka anspråken derpå. Skulle
allt detta arbete utkräfvas af de unga i lika mått under
alla årets vanliga arbetsdagar, så är det fara värdt, att
deras friska kärna skulle förqväfvas i den trånga
skoluniformen. En af de allra vigtigaste punkterna i vår
skollagstiftning är derför utan tvifvel medgifvandet af
behörigt utsträckta sommarferier. Detta är nämligen
den enda tid, under hvilken de unga menniskorna,
obesvärade af skolans enformiga och individualiteten
nivel-lerande tryck, få fritt umgås med sig Sjelfva och lägga
hand vid formandet af sin egen menskliga karakter.
Må de då allt mer använda denna tid att på samma
gång umgås med fosterlandets natur! Ty denna är ett
godt sällskap för den, som vill råka sig sjelf, och en
förträfflig uppfostrarinna för hvar och en, som ännu har
någonting att lära.
Söner och döttrar af gamla Sverige! Gifven eder
alltså i väg på edra egna ben och med ränsel, “kunt“
eller "mes" på rygg. Ilvar och en bör lära sig att först
och främst bära sig sjelf och sedan litet mer dertill.
Bördan af våra egna närmaste behof, hvad namn den
må hafva, tynger icke mycket. Den endast ökar känslan
af eget oberoende. Det finnes knappast en mer till-
Svea, 1888. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
