Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om vårt umgänge med naturen af Frithiof Holmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
infinner sig, dukade bord på närmaste håll. Har man
då något i ränseln, så är det godt; har man det icke,
så får man lära sig, huru det kännes att vara hungrig.
Ej heller finnas hoteller med färdiga resårbäddar att
tillgå, just som tröttheten manar till hvila. Det kan
stundom vara brist på äfven de uslaste kojor. Men
naturen är en gästfri värdinna, som om sommaren gifver
husrum i hvar buske. Af granris och mossa bereder
hon förträffliga och billiga bäddar. Och skulle kylan
och myggen hindra sömnen, så är skogen full af torrt
bränsle, som i en flammande stockeld på det för den
trötte vandraren behagligaste sätt förjagar dem båda.
Det är nyttigt att af små motgångar lära sig konsten
att reda sig sjelf, och det är angenämt att minnas de
små äfventyren. En enda Öfvervunnen svårighet i
vildmarken är mera värd än sju solskensdagar och sätter
mera färg på karakteren, än en informator hinner med
på en hel termin.
Men midt bland mödorna och de små
besvärligheterna skiner den stilla glädjen fram öfverallt. En
rent barnslig fröjd hvilar öfver hela vår verld. Våra
hvardagliga bekymmer af allehanda slag äro likasom
bortblåsta, och vi tänka knappast på att det finnes något
annat till än den fridfulla natur, i hvilken vår väg går
fram. Skogens oändliga tystnad tilltalar oss mäktigt.
Den liksom andas ro i vårt eget sinne. Nya känslor
och nya tankar vakna till lif i oss. Det är liksom
osynliga väsen skulle tala till oss ur den djupa
tystnaden och väcka slumrande minnen. Det är som skulle
vi ega hemliga strängar i vårt väsen, hvilka förr vibrerat,
men som ingen annan hand kan sätta i rörelse än
naturens, vår moders. Känslan af vår frändskap med
naturen tränger sig omedvetet på oss. Vi känna oss
omslutna af hennes moderliga armar, och denna känsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
