- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1888 /
222

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En målares vanskligheter af Karl A. Tavaststjerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•tänkte bort till henne vid fönstret, men vågade inte
vända mitt hufvud. Tigrinnan kunde störta lös; — hon
visste ju alldeles inte att den tysta damen der långt
borta från mig var min hustru.

Jag lyckades att balansera sålunda i tio minuter.
Ansträngningen gjorde mig nervös och jag kände i
tankarna Johannes mjuka arm ligga mig som ett jernok
öfver nacken. Det var ju maran, som red mig midt på
ljusa dagen!

Johanne måtte ha tyckt jag bar mig litet underligt
ät, tyj hon blef vid att se på mig med en nyfiket
frågande blick. Hon förstod väl att jag känt igen henne
och förvånade sig nu öfver mina djurtämjarfasoner och
min kalla herskarblick, som alls inte låtsade känna igen
henne. Hon examinerade alla personer i kupén, men
ingen af dem såg ut att hafva någonting gemensamt
med mig och nu blef hon än mera nyfiken. Det var
då för hennes kavaljers skull jag icke vågade helsa på
henne?

Jag visste att nu skulle katastrofen inträffa och
beredde mig att undgå den med största kall blodighet.
Hon lutade sig tillbaka i soffan och log mot mig så att
hennes ojämna tänder blänkte likaså hvita som fordom.
I detsamma hon skulle tilltala mig steg jag upp och
trängde mig fram till min hustru.

"Var god, gif mig plats bredvid min hustru!"

"Om förlåtelse, — det tycker jag ni kunde bedt
om tidigare."

Jag kände med mig huru svårt löjlig jag gjorde
mig i Johannes ögon genom att icke våga byta ett
ord med henne i min hustrus närvaro, men Herre Gud!

— hade jag annat att taga mig till?

Johanne satte i med ett högt, gällt och försmädligt
skratt, kastade sig baklänges mot ryggstödet och gömde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1888/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free