- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1889 /
12

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dockan af Verner von Heidenstam. Med 2 teckningar af Georg Pauli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förtrott mig, att han endast var en fattig skollärare,
som i sin sjnkdom sysselsatte sig med att skrifva
persiflager öfver det trånga småstadssamhälle i
hvil-ket han lefde.

Hans stämma var svag, men gatan var icke
bredare än att jag kunde räcka honom min
tobaks-påse på skaftet af en damborste. Spefullt artigt
gestikulerande med sin aftärda hand läste han upp
sina epigram, och jag märkte snart, att hans ansigte
liksom klarnade upp af hemlig stolthet, då samtalet
rörde sig om två saker: hans satirer och hans
sjukdom. Jag förstod endast icke, hvarför han, der
han satt med handen på sin sjuka sida, var mera
stolt öfver sin sjukdom än jag öfver min helsa.

En morgon då jag kom till fönstret, satt han
emellertid icke på sin vanliga plats. Han blef
hvarken synlig den dagen eller den följande och
de hvita träluckorna framför hans fönster voro till
hälften slutna. Då jag gick ned och bultade på
hans port, stack hans gamla trotjänarinna, som var
nere i källaren för att hemta is, sitt lurfviga, med
en hvit duk omknutna hufvud ur källargluggen
och berättade, att skolmästarens sjukdom oförmodadt
tagit en farlig vändning och att det kunde vara
slut med honom hvilket ögonblick som helst.

Jag hade redan betalat min räkning på
värdshuset och sade Appenzell farväl. Med ränseln på
ryggen vandrade jag i den blågrå, dimmiga
morgonen uppför de branta alpsluttningarne. Fukten
droppade ned från ättestupor och granar. Endast
med svårighet kunde jag leta mig fram genom
dimman, som dolde allt. Oaktadt solen så
småningom nådde sin middagshöjd, gick jag i djup
skymning. Nere i Appenzell klämtade den ohygg-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1889/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free