Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Victoria Benedictson (Ernst Ahlgren) †. En minnesbild af Gustaf af Geijerstam. Med Victoria Benedictsons porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iiende, jag skulle digna derunder och bli tvingad till själf*
mord.
Vill jag deremot ställa mig öppet i ledet bland den
kon-ventionela moralens angripare, skall jag der ingenting uträtta,
emedan jag icke har hvarken hänsynslöshet eller kraft nog.
Jag skall vara nedgjord i en handvändning — utan betydande
talang som jag är. Som frisinnad kvinna skall jag utstötas
ur samhället, som fattig skribent skall jag bli strypt genom
penningspörsmål. I trånga förhållanden kan jag icke uthärda.
Jag skulle dag efter dag blott inse det tydligare, och der står
jag åter vid den enda utvägen: själfmord.
Jag kan likså gerna göra det nu. Jag gör det nu af fri
vilja, då jag deremot framdeles skulle nödgas dertill af yttre
omständigheter. Eller rättare: af yttre skam och inre
själf-förakt.»
Jag liar med flit låtit mina egna omdömen
taga så liten plats som möjligt, viss att den dödas
egna ord säga mer än berömmet i en minnesruna.
»Jag älskar allt i lifvet,» skref hon en gång, »allt
— utom mitt eget lif.» Ett vackrare ord kan ingen
säga om Victoria Benedictson.
Det ligger en underlig tragik i, att hennes lifs
arbete blef ett fragment. Ty hon var en
författarinna, som aldrig gjorde något halft. Ingen kunde
förbli likgiltig inför hennes personlighet. Som
kvinna stod hon öfver sitt kön. Som vän är hon
oförgätlig.
Gustaf af Gm jer stam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
