Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pontus Wikner. Några biografiska konturer af Frans von Schéele. Med Pontus Wikners porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade ständigt ärligt sin orädda mening rent ut, och
dock hade han ingen ovän. Han kom under nu
rådande partisplittring till Norge såsom en svensk,
den der af myndigheterna vid akademisk befordran
föredragits framför inhemske vetenskapsmän, och
gick dock som ett fridsbud, af alla aktad, af ingen
hädad, sin egen väg mellan de stridandes partiled.
Hvari låg hemligheten af denna nästan
underbara popularitet? — Svaret kan ej gifvas med något
som helst slagord. Ty det var ej genom någon
enskild sin handling, som han vunnit sin samtids
hjärtan; det var icke genom någon särskild åsigt,
som han tilltvungit sig deras öfvertygelse. Utan
hemligheten låg i hela hans personlighet.
Skulle vi söka efter ett kortfattadt uttryck, så
kunde vi måhända antyda gåtans lösning genom att
hänvisa till hans egna ord, då han i sin egendomliga
bikt uti skriften »Tankar och frågor inför
men-niskones son» säger om sig själf: »Jag har aldrig
kunnat tåla någonting hälft.» — Ja, deri låg
framför allt det tilldragande hos Wikner, att han så
ärligt ständigt var sig själf, så allt igenom var en
hel och sann personlighet.
Hans lefnadssaga är ej lång att tälja. Den
innehöll inga stora händelser, inga förvånande
omskiftningar. Det var en svensk vetenskapsmans så
ofta upprepade historia: en lofvande början med
stora förhoppningar, en sträfsam fortsättning under
ekonomiska svårigheter och — ett menskligt taladt,
för tidigt slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
