Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blind. En novell från Paris af Oscar Levertin. Med 2 teckningar af Hanna Hirsch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gäfves på den skilsmessans dofva, stoiska ro, som
han erfarit vid andra afsked, från de ansigten, som
dock varit honom det käraste i lifvet. Hans
darrande fingrar nändes icke slita af den nafvelsträng,
med hvilken han var bunden vid tillvaron, och icke
stolt men i krypande förtviflan stirrade han mot
den natt af intighet och mörker, som sträckte mot
honom sin kalla famn.
Klockan visade half sex, och solen brände
gatorna. Warner beslöt att gå och spisa middags
ehuraväl det var tidigt, och han steg in på en
Duval, der han blifvit en smula stamkund och
brukade småprata med en af uppasserskorna. Derinne
var ännu tomt kring marmorskifvorna; flickan, som
kunnat skänka honom ett vänligt ord, syntes icke
till. Mekaniskt åt och drack han, då och då
öfver-raskande sig själf i långa distraktioner utan en
tanke. När han slutat, hade det kommit folk.
Uppasserskorna sprungo ikring med sina hvita
förkläden, men sin bekanta såg han ej en skymt af.
Så vandrade han långsamt ut på Boulevarden och
slog sig ner vid en mazagran på ett föga besökt
kafé, nära Ar enm de 1’Opéra.
Derute rådde ännu middagstimman med sin
folktomhet och sin stillhet. Längs kaféernas
stolrader sutto blott några enslingar kvar, hvilka
glömska af tiden förlängt absinttimman öfver dinern,
och nu dvaldes långt från verklighetens tunga i det
absintdrömmarnes vemodsljufva paradis, der himlens
hvalf och markens planta ha samma milda, gröna
färg, der ens tankar sväfva stora och stilla som
nattens fåglar, och ens trötta läppar i vällust dricka
sin älsklings tårar. Släpade af sina tre hvita hästar
rulla omnibusarna långsamt upp och ner med sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
