- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1889 /
102

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blind. En novell från Paris af Oscar Levertin. Med 2 teckningar af Hanna Hirsch

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

år och dag, en på en gång ängslande och ljuflig
lust att uppoffra sig, att skänka bort hela sitt lif
åt denna stackars ensamna kamrat, som blindheten
snart skulle göra hjälplös som ett barn,
beklagans-värdare än den armaste.

»Min kära vän! Frukta ingenting! Jag står
lika ensam i verlden som du... Låt oss kampera
samman... Yi är gammalt folk, båda tyå, gamla,
ensamna utan pligter mot andra... Yi trifs
samman, och jag blygs icke att säga, att jag håller af
dig. . . Hända så, hyad hända vill, jag skall icke
öfvergifva dig!»

Hon såg honom frimodigt rätt i ansigtet utan
rodnad och utan försagdhet. Men hennes röst hade
en festlig klang, som hon aflagt en ed; och som
det med det samma blifvit uppgjordt, att hon skulle
blifva hans var der ska, hans maka, hvad han ville,
lade hon smekande sin hand på hans panna. —
Hennes hand! Hvad den var len och frisk,
värmande som en moders, hur den lisade hans bultande
tinning, och lindrade som en morfininsprutning all
hans smärta! Han ville leta fram sitt innerstas
djupaste och innerligaste tack, men hans sjuka
hjärna hittade inga ord — han kysste blott hennes
hand om och om med ett tacksamt djurs ömhet.

»Men vännen har feber och skall hem och till
sängs,» sade så Maud efter en paus och reste sig
för att följa honom ... Han tog hennes arm och
stödjande sig på henne, som en gammal far stödjer
sig på sin dotter, vandrade han af. Det kom öfver
honom en tom stillhet, som hans ångest söfts för
stunden, och han nu åter kunde gå upp i en minut
af lycka. Framåtböjd och stum gick han vid hennes
sida, lyssnande i slö belåtenhet till hennes ord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1889/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free