- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1889 /
104

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blind. En novell från Paris af Oscar Levertin. Med 2 teckningar af Hanna Hirsch

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mäktig framför en halffärdig duk, tänkande i
grämelse på sin mor, den lilla vänliga, gråhåriga
gumman, som satt der högt uppe på norrländska
landsbygden och sparade på sockret till kaffet och
soflet till brödet för att sända en fyrk mer till sin
son »artisten» — som det aldrig skulle blifva något
af... Så flöto alla bilder samman till en enda,
välbekant gestalt. Det var denna Mona Lisa, som
han nu gång på gång kopierat. Och detta
Lionar-dos kvinnoansigte med sitt underbara leende öfver
den bugtade munnen — smärtsamt, sinligt,
underfundigt och ljuft, så århundraden icke kunnat grunda
ut dess gåta — blef för honom, der han drömde,
till personifikationen af den stora konst, han hela
sitt lif sträfvat att bli invigd i. Och det förekom
honom, att, om han bloft kunde förmå denna
kvinna att yppa sitt leendes hemlighet, skulle intet
hinder längre finnas för hans pensel. Han kastade
sig i stoftet för hennes fötter, han slet sitt kött
och lät sitt blod rinna för att få henne att tala,
men hennes mun log alltid emot honom lika
obevekligt stum med detta eviga leende, smärtsamt,
sinligt, underfundigt och ljuft. Då bländade heta
tårar hans syn. Blind, blind! Han hädade; det
fans intet medlidande till på jorden! Men just då
kom Rembrandts barmhärtiga samaritan vandrande
öfver vägen. Han lät sina tjänare lyfta uslingen,
som låg der blind i dyn, och bära honom till
härberget. Der tvagde han själf de hopgrodda
ögonlocken med brunnskarets klara vatten, och se: den
blinde fick sin syn igen, just då aftonrodnaden föll
kvällsblid och sommarvarm öfver samaritanens anlete
och hela den grå huslängan i barmhärtighetens
härberge. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1889/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free