Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wilhelm Wallander och Axel Nordgren. Lefnadsteckningar af Claës Lundin. Med porträtt af Wallander och Nordgren samt en teckning af O. Keen: Wallander i sin atelier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konstidkare som dilettant och kallades »notarie»,
ehuru den juridiska banan redan låg bak om honom.
Flertalet af gästerna vid Lästmakaregränd
utgjordes af unga konstnärsämnen af ofvan nämda
slag. Edvard Bergh var ett lysande undantag. Han
svärmade icke, utan arbetade, och han gick också
fram åt. Men derom var icke fråga den aftonen.
Då njöt man endast af det glada konstnärslifvet,
var smått afundsjuk på Wilhelm Wallander som
skulle resa, men lät hans punsch väl smaka sig,
och vid sexan skänkte man sitt odelade bifall åt
hans sång för »halfvan», en sång* hvilken vid
liknande tillfällen upprepades i årtionden. Han var
då, liksom sedan, en glad sällskapsman, men också
en hjertegod och vänfast kamrat.
Flere år derefter helsade jag på i Wilhelm
Wallanders atelier i Düsseldorf. Han hade då vistats
der i sex år och målat åtskilligt, men var
oföränderligen den samme. Yingåker hade hftn icke glömt.
Jag såg utkasten till redan fullbordade taflor, t. ex.
»En humleskörd» från Ying- eller Österåker,
»Bröllopsdans i Österåker», de bekanta
»Blomsterplocker-skorna», de två vingåkersflickorna, som sedan
ut-stäldes i Paris 1867, o. s. v. Vid min ankomst till
Düsseldorf målade Wallander Bellmansscener. Midt
bland främmande förhållanden sysslade hans konst
mest med fosterländska ämnen, ett vackert bevis
på hans kärlek till fäderneslandet, men just icke
något prof på hans åstundan att låta lifvet omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
