Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingrids historia. Delsbo 1860. Dikt af Edvard Fredin. Med en teckning af A. Sjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag kände, det gick en rysning genom hela min
kropp,
men jag sade blott: »Halvar, nej, var hemma, dn
skall ej gå,
var hemma för denna gång i kväll hos mig och de
små!»
Den andre skrattade stygt och mente, det syntes nog,
att kvinfolk var det hos Halvars, som husbondtyg-
lame tog.
»Och derför,» sa’ han, »så går jag ensam, fast vägen
är lång,
men Sigga får jag väl hälsa, du kommer en annan
gång,
då Ingrid sin man ger lof, att slå sig lös för en
stund.»
Det var, som han vridit mig glödjärn i djupaste
hjärtegrund;
jag reste mig upp från bänken, men kunde ej gå
ett fjät
och svigtande satte jag mig igen och grät... Ja,
jag grät,
som aldrig jag gråtit förr i hela min lefnads dar
och efter den betan tror jag ej tårar jag eger kvar.
Men han, den andre, han sade: »Hvad båtar att
fräta till?
ig, hvad månne du
göra vill?
Men följ du hans föredöme och håll dig du till en
ann’;
tag mig och jag lofvar trösta dig för din otrogne
man!»
Och i det samma han lade armen omkring mitt lif
och ville kyssa mig... Halvar skrattade bara. ..
En knif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
