Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett minne af August Blanche af Ib. Med ett porträtt af Blanche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid hans ankomst rodnade ej Mathilda, såsom
de andra flickorna gjort, hon blef blek, mycket blek,
och hon, den lifliga, eldiga, sjuttonåriga, stod der
kall och stel.
»Nej,» sade hon, »kom icke hit.»
»Men det är ju så bruket, alla de andra flickorna
ha’ ju underkastat sig det.»
»Må vara, men icke jag.»
»Är ni obeveklig?»
»Ja, obeveklig.»
»Ni är hård, Mathilda, känslolösare än solen, som
ni för öfrigt liknar. Liksom hon strålar ni, bländar
ni, men under det solen hvarje morgon med sin
kyss förlänar värme och lif åt den mörka, kalla
jorden, så vägrar ni att ens för ett ögonblick sprida
en stråle af ljus öfver en mörk och sorglig
tillvaro.»
»Jag kan icke,» sade Mathilda allvarligt, »en
kyss är helig och bör ej gifvas bort så här; bed
mig ej längre.»
Han lydde henne, och kanske gillade han henne;
säkert är, att hans intresse för henne ej minskades.
Men de andra flickorna hviskade sins emellan:
»Hon törs ej för sin fästman, han är så
svartsjuk, så gränslöst svartsjuk.»
Mathilda var trolofvad. Redan innan hon fylt
sexton år, hade hon lofvat sin hand och sin tro åt
en äldre man, som vunnit hennes aktning kanske
snarare än hennes kärlek, och på den tiden var en
trolofning heligare och oupplösligare än nu för
tiden äktenskapet.
August Blanche sökte ej förmå henne att bryta
sin- förbindelse, men flere gånger sade han till sin
vän:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
