Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett minne af August Blanche af Ib. Med ett porträtt af Blanche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den späda knoppen hade utvecklat sig till en
yppig ros.
Några dagar derefter, det var den 30 nov. 1868,
samma dag som Karl XH:s bildstod aftäcktes, hörde
Mathilda att August Blanche skulle hälsa de
Upsala-sångare välkomna, hvilka kommit för att medverka
vid aftäckningsfesten. Hon påmindes åter om sitt
ouppfylda löfte, och hon beslöt nu att ej längre
uppskjuta att infria det, i morgon skulle det ske, i
morgon.
Några timmar derefter flög genom Stockholm,
från mun till mun ett sorgebudskap, glädjefesten
förbyttes till sorg. August Blanche var död.
Mathildas löfte blef aldrig uppfyldt, och kanske
var det bäst så. Han hade ju önskat, att hon skulle
få dö, innan en enda af hennes illusioner ramlat.
Hon hade lärt känna August Blanche som den
poetiske, den ädle, den varmhjärtade skalden, hvem
vet, om, ifall hon återfunnit honom i hufvudstadens
vimmel, ej något af det poetiska skimret förbleknat.
Och Mathilda? Har August Blanches önskan
gått i fullbordan? Har hon fått dö, innan ännu
någon enda af hennes illusioner ramlat?
Nej, hon lefver ännu, och månen behöfver ej
gjuta sitt silfverskimmer öfver hennes mörka lockar,
der finnes silfver nog ändå. Minnet af August
Blanche är kanske den enda af hennes illusioner i
lifvet, som ej ramlat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
