Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ludvig Nobel. En lefnadsteckning af Lea. Med Ludvig Nobels porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men midt under det brådskande affärslifvet
knackade det en dag sakta på hans hjärtas dörr: det var
dödens förebud. Han igenkände det dock icke först,
han den ständigt liflige och verksamme! Han var
ju icke gammal ännu, hade icke ens hunnit
sexti-talet, och hade så mycket ogjordt! Åh nej; den
sakta knackningen hade nog ingen ting att betyda.
Tröttheten och den der underliga känslan i bröstet
vore nog blott frukter af en fortsatt
öfveransträng-ning under det rastlösa arbetet. Han skulle unna
sig en väl behöflig hvila, skulle verkligen draga sig
ifrån affärerna på någon tid, och så skulle nog allt
igen bli som förr...
Så lemnade han affärerna i sina båda äldsta
söners händer och reste med sin maka och ett par
af de mindre barnen till Cannes, ty skild från
familjen var för honom detsamma som skild från
lyckan.
Till en början såg det verkligen ut som helsan
skulle återvända. Men söderns vinter var denna
gång icke stort blidare än nordens. Råa vindar
ströko öfver höjderna och kalla störtskurar piskade
orangelunderna. Solen gömde sig i moln – och
den svenska familjens hopp der nere likaledes. Ännu
några veckors oro, några dagars ångest, en kort
kamp, och det slocknade för alltid. Ven 12 april
1888 blef Ludvig Nobels dödsdag.
Men hans minne lefver och skall lefva så länge
det ännu fins någon som förstår att uppskatta den
sällsynta föreningen af en ridderlig karaktär, ett
stort snille och ett varmt hjärta,
Imi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
