Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wickenberg — Egron Lundgren. Ett utkast efter gamla bref af Georg Nordensvan. Med porträtt af Per Wickenberg och Egron Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
peter utliängda och... vackra flickor i fönsterna
och rundt omkring.»
Kort tid derefter* gifver han en Koma-bild
af helt annat slag:
»Som du visst sett af tidningarna har här varit
en öfversvämning, så att man rodde i stora båtar
på Corso, som var lik canal grande i Yenedig. Två
dagar stod vattnet och i mannaininne har Tibern
icke varit så hög. Sedan fingo vi snöslask och frost,
icke en men flera dagar och fröso betydligt. Det
stackars folket slet en hund och genom det att alla
arbeten afstannade hade folket snart ingenting att
köpa sig bröd för, utan började helt simpelt taga
sig utan betalning så mycket de behöfde af bagarne,
hvilket gjorde villervalla naturligtvis. Nu är allt
åter godt och väl igen, och vi hafva de vackraste
vårdagar, sådana du vet kan finnas här i januari
månad.»
Från Roma seglade Lundgren som bekant öfver
till Spanien, hans akvarellkonsts vagga.
»Vi målare,» heter det i ett af hans bref, **
Ȋro ju alla ett slags zigenare, ett kringvandrande
nomadiskt folkslag och kusiner med dem som stryka
land och riken omkring med orgelpositiv och
markattor, Och när gubben med skåpet kan tränga
sig fram genom menskligheten med sin oviga lår
{)å ryggen, kunna vi väl det äfven med våra
målar-ådor.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
