Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärmytsling. Skiss af Anna Wahlenberg. Med 3 teckningar af Robert Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag ska således säga henne att vi inte kan
gå, derför att du är ond för du fick för litet lök
på biffsteken i middags,» sade hon.
»Ja, säg henne det. Och säg att du inte kan
gå derför att du ska sitta hemma och sörja öfver
att jag är en tyrann. Säg henne det, så hon
begriper det riktigt väl.»
»Ja,» sade hon och reste sig långsamt, lade
fingerspetsarne på bordet medan hon drog sig ett
steg mot dörren och nickade åt sin man, »jag ska
göra det.»
Derefter tog hon sin sjal, som låg i andra
hörnet af soffan, draperade den på armen och gick ut
med bibehållen fattning. Det var inte hon som
grälat. Hon hade varit lugn hela tiden. Men när
han inte ville taga reson, så var det bäst att bara
helt enkelt gå sin väg.
Då hon kom in till sig var det emellertid
svårare att vara lugn. Hon tog en bok och försökte
läsa. Nej, det gick inte. Och ett arbete kunde
hon inte förmå sig att taga i. Det var så många
tankar, som plågade henne.
Hvad skulle hon säga åt Hedvig? Skulle hon
försöka inbilla henne att de voro förkylda båda två
eller att Fritiof var trött?
När jungfrun kom in och frågade om hon
kunde få gå bort ett ärende, så snäste hon henne.
Åh, den der Sofi, som stält till en sådan förargelse!
Hvad de kunde haft trefligt i dag, och nu var
det förbi! Hvarför skulle de just hitta på och
gräla i eftermiddag? Om hon vetat hur det skulle
gå, så hade hon ju bara kunnat säga åt Fritiof när
han beklagade sig öfver löken: ja, min lilla gubbe,
det var rysligt tråkigt, men nästa gång ska du få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
