Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärmytsling. Skiss af Anna Wahlenberg. Med 3 teckningar af Robert Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jo du är. . .»
Det knackade på dörren. Lektorn vände på
hufvudet och frun röck till.
»Är Agda der? Får man stiga på?»
Det var den der odrägliga Hedvig, som alltid
liade den välsignade ovanan att komma köksvägen
utan att ringa. Man kunde aldrig vara lugn för
henne. Satt man och frukosterade på en
alexander-tårta och ett glas mjölk, fick man inte ens tid att
gömma det i nischen innan hon kom öfver en, och
var man nog olycklig att besväras af kackerlackor
i köket, så nog skalle hon stiga in midt under
ut-rotningsarbetet. Hon kunde öfverraska en i hvilken
situation som helst och hade reda på alla husets
hemligheter.
Unga frun sprang till dörren och hindrade
henne att stiga på.
Det blef omfamningar och kyssar derute,
tacksägelser för biljetten och ursäkter med förklaringar
för att fröken Hedvig inte kommit förr. Men så
fick hon se att hennes vän inte var teaterklädd.
Hvad ville det säga?
Jo Fritiof var litet trött. De visste inte om
de skulle gå.
Inte gå! Först bestörtning och sedan haglade
frågorna, Fruktade man för lunginflammation,
magkatarr, njurlidande eller slaganfall? Någonting
mindre kunde det inte vara fraga om, när man inte
ville gå och se Carmen. Agda var riktigt yr i
hufvudet. Hon visste knappast hvad hon svarade.
Men hvad hon hade klart för sig var att hon måste
hindra Hedvig från att gå in och se efter om
Fritiof låg för döden, och enda medlet dertill var
att själf gå in igen och höra efter hur det stod till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
