Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Per Murén, af Harald Wieselgren - Johan Edvard Lundström, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under största behof af enighet, blef föremal för
mycket hårda ord inom den liberala pressen. Och
étt missgrepp var den — hvilket f. d.
borgarstånds-koryféerna Björck och Murén hvar för sig nogsamt
lärde inse i den nya riksdagens Andra kammare.
Ty der träffades de 1867, men, vana som de
voro att leda, ledsnade de snart; ledningen hade
öfvertagits af andra händer.
Murén protesterade mot det föregifna
»betrycket» — »det är syndigt att klaga, under en
period då utvecklingen i alla brancher är högre
än någonsin tillförene». Murén försvarade de af
regeringen begärda anslag för jernvägar och för
arméns öfning. Två riksdagar satt han kvar, så
af sade han sig platsen i kammaren och återvände
till sitt hem, der han ännu i tjugo år fick egna sig
åt affärsverksamhet och privatslifvets lugn, utan att
någonsin vilja återvända till riksdagen, hvars beslut
i retrograd riktning i tullfrågan djupt smärtade
den gamle borgarståndsveteranen. Barnlös, enkling
sedan 1852, blef Murén mer och mer ensam i sitt
kära Oefle, för hvars framgång han verkat och som
han gjort till sin arfving. Der afled han, efter
föregången aftyning, den 2 maj 1888.
Johan Edvard Lundström.
Janne Lundström, »tändsticksmagistern», den
begåfvade uppfinnaren, den varmhjärtade
arbetar-vännen — den underliga kurren», har de mest
rättvisa anspråk på tacksamt erkännande och ett
hedradt namn, men ville själf icke höra talas om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
